Det är inte kul att vara gravid längre!

Jag vill kunna leka med Jolene, jag vill kunna städa, tvätta, jobba, träna.

Jag vill kunna gå till affären, jag vill kunna gå och hämta Jolene med vagnen!

Jag vill kunna gå på stan.

Jag vill kunna sova!

Och massa mer.

Men istället är jag fast här hemma och kan inte göra ett piss!

Jag är så less!

Känner mig totalt världelös. Orkar inte vara med någon eftersom att jag inte kan göra något och vill inte att någon ska tycka synd om mig. Jag vill inte att alla ska anpassa sig efter vad jag kan göra och hur långt jag kan gå m.m

Varje gång man ska handla eller åka iväg måste man planera allt, hur man ska klara av en trosig tvååring och samtidigt kunna gå, hur ofta man måste lyfta henne i och ur bilen.

Jag hatar att gnälla och klaga och gör det väldigt sällan,men jag känner att jag måste försvara mig mot de som sitter och tänker "hur ont kan de göra, hon är bara gravid" m.m. 

Sanningen är att det gör så in i helvete ont, jag kan inte gör något utan smärta och att kunna sova är inte på tal. Kan inte vända på mig i sängen och på kvällarna kan jag inte resa mig utan hjälp och är Fredrik inte hemma måste jag i värsta fall krypa dit jag ska i lägenheten! 

Den här sommaren kommer inte va ett dugg rolig.

Jag önskar bara att det va över nu, att resterande 130 dagarna ska gå fort.!

Nu börjar jag om med bloggen igen :)

Här tänkte jag skriva så ofta jag kan och orkar om allt från min vardag med Jolene och Fredrik, men även om graviditeten och foglossningen!

Jolene vaknade precis så jag skriver mer senare ikväll när hon somnat för kvällen :)